Sista kvällen hemma i Stockholm ska jag vara ute med mina vänner en sista gång. Imorse var jag i stallet och pussade hejdå till Ville för sista gången. Han ska flytta med lillsyrran till ett annat stall den 28e och jag kommer och hämtar Celwin 30e. Så Ville kommer jag förmodligen inte träffa försen i vinter och Celwin om nio dagar.

 

Båda blev ompysslade och jag klippte Celwins man och tvättade hans nerbajsade vita bakben. Nu är han fin tills nästa vecka när mamma ska ta hand om honom. Han är inte svullen i benet längre, men han får fortfarande vila tills när jag hämtar honom. Mamma kommer inte hinna rida och jag skulle aldrig överlåta ansvaret till någon annan.

 

Vad gäller Celwin är jag alltid orolig över honom när vi ska vara ifrån varandra en längre tid. Förra året åkte jag till York med klassen i en vecka. När jag kom hem och skulle hälsa på Celwin i hagen fick han ett tokryck, började tjuta, bocka och slå bakut för att sedan komma till mig i galopp. Den otroliga reaktionen har jag aldrig fått av en häst när den ser mig. Han var SÅ GLAD. Den Connection vi två har till varandra är obeskrivlig. Däremot är det inte jag som äger honom, utan han som äger mig haha. Flera gånger när jag hälsat på Ville i hagen har Celwin jagat bort honom för att själv få uppmärksamhet. och en gång när Ville inte ville fångas in och skulle sparka mig kom Celwin till attack och slet och höll fast honom i svanslappen på täcket.. också ovanlig reaktion. Nu svävade jag iväg lite från ämnet märkte jag..  Det enda jag egentligen ville säga är att jag är så nervös inför flytten imorgon. Har jag gjort rätt val? Kommer jag ångra mig? Kommer saknaden av kompisarna och familjen bli för stor? För mycket tankar surrar runt i mitt huvud just nu.