07.00 i måndags bar det av mot skolan. I spöregn packades hela bilen proppfull med hästgrejer och halva transporten på sidan av Celwin var full av saker. Det var så mycket saker att jag var tvungen att lämna alla lindor utom mina finlindor hemma och några grimmor. Vilket gjorde mig jättesur. Och gav mig insikt om att jag borde sälja lite saker...

Celwin gick rakt på transporten utan konstigheter vilket chockade både mig och mamma. Jag tror absolut han hade på känn att det var något på gång, något bra. Hela resan var han så otroligt duktig. Tio (!!!) timmar transporten stod han så snällt. Under resans gång stannade vi tre gånger för drickpaus och för att köpa frukt på bensinmackar. Det visade sig dock att de inte säljer frukt på bensinmackar längre ner i landet? Haha. Jag sprang in på tre lika mackar i hopp om att kunna köpa en banan och äpple till celwin, vilket var förgäves. Andra gången vi stannade var när vi skulle in och äta på ett värdshus. Bil och transport parkerades utanför och Celwin stod tyst som ett ljus. Inget oroligt trampande i transporten eller skrik. Han var så tillfreds.

Väl framme på skolan när han lastades av gick han av lugnt-vilket aldrig hänt. Han såg sig omkring och började genast gnägga. Det är så typiskt honom. På varje tävling anropar han andra precis som att han säger " nu är jag här!" Han gick in i stallet utan problem och gjorde sig genast hemmastadd i boxen. Han var inte nervös, bajsade inte ner sig eller skrek något mer. Så harmonisk.
Dagen därpå var all mat uppäten och hela täcket och svansen var halmig. Lyckan för en hästägare är att se en halmig svans! Han hade alltså redan första natten legat ner och sovit. Helt kolugn var han när vi gick ut till hagen, tills vi mötte på grisarna som fick honom att stå på två ben.. sedan var han lugn, började äta gräs i nya hagen och när jag kom tillbaka några timmar senare hade han rullat och var helt grå.. men han var lika glad för det.

Jag är jättestolt över honom och hur bra han tagit flytten. För ett år sedan tror jag han aldrig hade varit såhär harmonisk, att på ett dygn göra sig hemmastadd och lugn i situationen. Han vill inte ens in från hagen, trots att han står helt själv. Han är så cool i sig själv just nu och trivs bättre här än han gjorde i förra stallet i början. Mycket tror jag också beror på hur jag hanterat situationen. Ingen hets eller spändhet hos mig. Jag är lugn och jätteglad över att Celwin äntligen hittat rätt och mår så jättebra som han gör. Det värmer i mattehjärtat.