Jag fick honom 1 Mars 2014 efter att ha provridit honom några månader innan. På provridningen fick jag se en busig,  aggressiv stor häst som inte alls gillade min närvaro och inte ville få grimman på sig. Han kunde inte galoppera mer än några steg och förstod knappt skänkeln. Han var mer eller mindre bara inriden, inget mer. Men mamma såg hans potential under de där korta passet på provridningen och i Mars blev han min. En för tidig födelsedagspresent. Jag hade fått min första riktiga dressyr häst. 

 

Efter någon månad  kunde han åtminstonde sänka huvudet och i bästa fall gå bakom sig samt galoppera ett halvt varv. Det var alltid något.

 

 

Ett år senare startade vi vår första tävling. Vi landade på 58% i en LB och hann med tre tävlingar till under årets gång. Celwin hade aldrig känts helt bra att rida. Så vi tog ut en kiropraktor. Han visade sig ha varit låst i SI leden nästa hela sitt liv och kunde därför inte galoppera rent eller jobba rätt. Efter ett halvår började han kännas konstigt igen, i munnen. Vi tog ut tandläkare... visade sig att han aldrig fått munnen kollad.. Mjölktänder hade suttit kvar och gröpt ur nedre tandraden där de nya tänderna skulle sitta. Problemet  fixades och i samma veva tog vi ut kiropraktor igen för extra koll. Nu är Celwin helt ren i kroppen och finare än någonsin. Vi rider för tillfället på LA nivå och tränar byten och andra skolor. Tanken är att nu 2016 komma ut på fler dressyrtävlingar.